29 januari 2020

Kära Ni,

Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mobil, den tredje är på innebandyträning. Maken är på matlagningskurs med sina arbetskamrater. Jag ser vår lilla snälla shih tzu Smilla där hon ligger på sin vanliga plats i soffan. Tända ljus på det nya gamla vardagsrumsbordet, det jag köpte av en vän som stänger ner sin fina blomster- och inredningsbutik. Ett litet slagbord med härlig träskiva och mörkt gråmålade ben.

Jag är i skrivande stund väldigt lugn. Men den känslan är ganska ovanlig då livet snurrar på och vi med det. Jag ligger ju och vilar väldigt mycket men det blir en del körande vilket verkligen inte är bra för min nacke, mina armar och händer. Värk och domningar ökar ju mer jag sitter bakom ratten. Jag ska försöka minska på körning. Minska på det mesta faktiskt. Jag behöver vända energi och styrka inåt nu. Meditera. Samla kraft. Jag har genomgått 4 nackoperationer efter olyckan och jag vet att det tar tid att återhämta sig, kroppen har både fysiskt ont och psykiskt jobbigt. Man är trött, nedstämd och undrar om man någonsin kommer att återfå energin. Men nu när jag vet om detta kommer det förhoppningsvis att bli lättare. Jag ska verkligen ge mig själv tid att läka, tid att vila och inte överanstränga mig och nacken. Följa alla rekommendationer om sjukgymnastik när jag klarar av det. Hålla krav och stress långt borta.

Den 10 mars blir jag inlagd och den 11 mars opereras jag.

Det kan ske tidigare eftersom jag står på listan men personer som kan komma med kort varsel.

Planen är att min man kör mig och stannar några dagar och mina föräldrar bor hos oss med tjejerna.

Jag skriver mer när jag kommit upp till sjukhuset!

Till dess ska jag bara ta en dag i taget och vila.

Stor kram

/Whiplashmamman