Kära Ni,

Den 22/3 kl 8.30 åkte vi från Öland till Linköping. Vi lämnade Smilla till hundpolaren Lina. Meja stannade med mormor o morfar för hon ville inte sitta så länge i bilen! Så det var jag, min make Peter och äldsta döttrarna Lova & Agnes. 
Väl framme på sjukhuset åt vi en lätt lunch. Jag blev inskriven först av sköterska och sedan av en läkare som också noga beskrev operationen som dagen efter skulle utföras kl 07.45 3 duschskrubbningar hann utföras innan op, så håret blev ett enda trassel!

(inlägg från facebook söndag)

Framme på neurokirurgiska avdelningen! Inskriven och har eget stoooort fint rum med tv! Dagrum bredvid m kaffe o kakor. Ska duscha 2 ggr under em o kvällen med hibiscrub. Och en gång imorgon. Tid för op imorgon har jag inte fått reda på än. Ikväll blir det kontroller och blodprover.

(inlägg facebook söndag kväll)

Nämen hoppsan!
Nyss hände nåt kul, sköterskan kom in med mina mediciner och där fanns också en spruta som ska förhindra blodproppar. Den ska JAG ta själv i magen!! Hon babblade på och jag följde hennes instrukrioner och vips hade jag tagit tag i bukfettet & tryckt in sprutan!! Jösses...
Sved efteråt men detta ska jag väl fixa!😃
Nu ligger jag med värsta svintohåret som ett resultat av 2 hibiscrub- och descutan-duschar! Ingen idé att försöka kamma mig längre.
Känns pirrigt i kroppen nu, hoppas jag får sova nåt...om inte annat har jag ju typ hela morgondagen på mig;)
TACK KÄRA FINA GOA vänner för alla kramar, hjärtan och lyckönskningar inför morgondagens operation. Det betyder så mycket.
Puss & kram❤❤❤

operationsdag 23/10 
Blir väckt och inkörd i duschen! Nu är det snart dags. Blir körd i min säng till operation, får hasa mig över till den smala operationssängen. Jag får en snygg op-mössa för att matcha övriga gänget i den stora ljusa salen. Jag hör någon säga att "nu börjar jag ge sömnmedel" och narkosläkaren sätter en liten syrgasmask framför min mun och näsa. Kontrollfreak som jag är börjar jag fråga (eller försöka fråga vilket inte är så lätt med masken i nyllet) hur jag ska andas? Ska jag andas vanligt eller ta djupa andetag? Han har inte tid att svara, alla har fullt upp med sitt. Det börjar pirra i armarna och sen benen. Jag försöker slappna av.

Jag hör någon prata i tfn med min man. Hon berättar att hans fru är opererad nu och att allt har gått bra. Då börjar jag komma ihåg vart jag är. Jag mår skit. Kräks. Men är lättad över att det går bra att andas trots att jag är lite öm på halsen samt att nervsmärtorna som plågat mig under några månader faktiskt inte känns! Jag har ont i huvudet efter skruvar som tydligen hållit fast mitt huvud och ont i bröstkorg o bröstrygg. Jag har dropp och blir ständigt medicinerad. Påminner hela tiden om illamående-medicin.
Jag ligger kvar på uppvaket över natten.

24/10 tisdag
Sovit bitvis. Får Ketogan istället för morfin. Paraflex, Stesolid, Omeprazol o Alvedon o Gabapentin.
Matt. Trött. Huvud o nackont. Lite svårt att ligga bekvämt.
Åkt ambulanstransport till Kalmar. Sov hela vägen. Mår kass. Migrän!! Får migräntablett o den hjälper lite. Kan gå med gåstol till toan. Himmelriket att kunna stå upp utan yrsel o kräkningar. Men jättesvag. Konstateras att jag inte har "migrän" i dess bokstavliga bemärkelse även om känslan är densamma, det är min kända nack-huvudvärk. Då hjälper ingen migräntablett så bort med dom! Får ta Stesolid mot detta.
Åt middag o kvällsmacka. Lite ont att svälja.
Känner knappt nervvärk i armar o händer. Jo i höger nu när jag skrivit men...
 
onsdag 25/10
Sovit gott  med insomningstablett. Sagt ifrån angående Ketogan o Oxykontin m fl. Mår så illa o sockerdricka i hela kroppen o svårt att andas ordentligt.
Fick Alvedon. Fortsätter m gabapentin ett tag till, sedan uttrappning.
Migräntablett nu efter frukost, och laktulos. Snart dra kateter o få rena kläder. Öm hals o nacke.
Migrän kväll o natt. Sov dåligt.
En rumskamrat ropar "får jag lägga mig ner" får jag komma upp" och får jag lite vatten" med väldigt korta mellanrum. Öronproppar i!
 En grej att andas ut i. Under op andas man sämre o även efteråt. Att ta ett djupt andetag och sedan andas ut i denna pryl hjälper andningen att bli normal. Andningen når liksom ner i magen. Den här manicken älskar jag! Jag får ta med den hem, då och då kan det ju hända att man behöver djupandas ordentligt...!
Jag äter men det är lite svårt att svälja så jag mosar och sväljer med vatten.
Fortfarande trött o svag men lycklig över att operationen varit lyckad!!
För övrigt när det gäller min whiplashskada och tillhörande nackhuvudvärk så har en sköterska här, (som också har whiplash) rekommenderat mig medicinsk Botox i Linköping. Detta får jag undersöka när jag är där på återbesök om 3 månader!

Njut av dagen alla kära❤

torsdag 26/10

(små anteckningar) Hemsk huvudvärk, ont muskulärt i nackområdet, i bröstkorg.
Känner biverkningar av narkos o mediciner. Känner mig lite låg. Gått lite med gåvagn. Trött o svag i nackregion.
Rond: Trappa ut Gabapentin. Ta bort Paraflex o migräntablett.
Får Stesolid och Alvedon. Lite ont hö armbåge, annars smärtfri o stark i armar o händer.
Hemsk huvudvärk fortfarande.
 Mina älskade döttrar, älskar er så! Min familj ger mig så mycket kärlek, energi och kraft att resa mig igen efter denna pärs!!! Små post-its från äldsta dottern idag❤❤❤

Tack till alla fina vänner som skriver och peppar❤
Och SUPERTACK och MASSA KÄRLEK till mina älskade föräldrar Ann-Katrin & Magnus som ställer upp jämt och tar hand om våra tjejer.

27/10

Fredag. Fått kaffe. Rört på kroppen.
Blir piggare men är fortfarande trist matt och trött och har ont i nack -och huvudområdet.
Detta pga att under operationen låg jag i ett extremt läge som jag knappt vågar skriva om här för då skulle alla mina whiplashkompisar typ dö ond-döden...
Kan säga att huvudet låg utanför britsen med bara skruvar i skallens sidor (så nej, ingen fluffig nackkudde under den ömma nacken och bakhuvudet) och armarna ut åt sidorna och bakåt...
Så mörbultad är jag sannerligen.
Mår så mycket bättre utan starka mediciner!!! Fortfarande matt och trött. Svårt och ont att ligga pga smärta i huvud, dvs panna, ögon, tiningar och bakhuvud. Måste också sträcka på mig så halssåret känns fritt och att jag kan andas ordentligt.

I går kväll när mina kära hade gått och jag stod i sjukhusets badrum i sjukhusskjortan sköljde känslorna över mig. Hur hamnade jag här, fan vad jag måste gå igenom, en gammal smärta jag känner igen i höger arm kommer smygande som jag absolut inte vill känna någonsin igen. Saknar min kraft och styrka. Den har jag alltid på insidan men saknar den fysiska! Pratade med min mor och min man och mina barn. Sen somnade jag.

 Nu är det lördag den 28/10. Jag sitter på 7:e våningen (i 7:e himlen som sköterskorna säger) på Kalmar lasarett ortopedavdelningen. Vid fönstret. Och skriver. Med rak rygg och fungerande armar. En glädjetår faller...